I hate that I can't reach you baby.

Dumma, outhärdliga saknad och längtan.
Det känns som tiden står stilla och allt går
i slowmotion. Jag vill bara vrida fram tiden.
Det är  tråkigt, ledsamt och nerstämt att vänta
på något som är så långt borta. Fy. Jag får
ta och rycka upp mig när jag kommer hem.
Lättast så.

Peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0